Jag hatar dig!

Jag är inte arg och jag tycker inte illa om någon... Eller något... Varför skulle jag göra det?

Jag ser ingen vettig anledning att gå runt och "hata" eller "tycka illa om". Antingen jag klickar runt på internet och tittar på andra fotografers bilder, eller läser senaste kvällstidningen, eller går runt i naturen bland djuren.

Jag hatar heller inte alla dessa människor som hatar... Jag tycker mest synd om dessa "missförstådda" eller "vilseledda" argbiggor som genom ett dåligt mående hela tiden måste gå runt och hata. Kanske för att andra människor också ska börja må lika dåligt...

Livet är fantastiskt! Vi sitter ju alla egentligen i samma fantastiska läge, vi har alla fått ett liv till skänks. Vi har alla dragit vinstlotten redan, med att få finnas till. Varför ska vi då förpesta livet - både det egna och andras?

Varje dag älskar jag livet - prisar att jag får uppleva det att få leva. Att få kunna se, känna, lukta, tala, höra...

Jag tittar djupt in i lodjurets ögon... Där finns svaren, där finns lösningen - där finns orsaken till livet. Där finns inget hat, ingen önskan att vilja förpesta livet. Men jag ser sorg i lodjurets ögon... Och jag ser en undran om varför vi måste ifrågasätta så mycket om livet och den egna existensen. Om varför vi människor ständigt måste sätta oss i ett större perspektiv.

Du får döda mig eller ta mitt liv för att överleva! Men döda mig inte för att ge ditt liv ett större innehåll, ditt mående blir inte bättre av att släcka mitt liv. Ditt mående blir enbart bättre av att ge liv, till dig själv och andra!

Hat finns inte bland oss lodjur. Hat finns heller inte bland vargarna, järven eller björnen. Vi är rovdjur, men vi hatar inte...

Kanske är det trendigt att vara arg, kanske är det en modegrej att hata... I såfall bevisar människan med all tydlighet att det är det mest primitiva djuret av alla. Även en myra eller dyngfluga har då ett större intellekt...