Hellesø Photography

Ärlighet varar längst

Av: Terje Hellesø
Artikeln skriven 2004, så informationen är inte up to date.

Jag börjar bli en gammal man, 40-strecket är passerat… Jag har nu hållit på med naturfoto i mer än 27 år, och har haft det som yrke i mer än tjugo år… Varför känner jag mig då fortfarande som en nybörjare? Varför har jag kvar den osäkra känslan jag hade under mina första stapplande steg in i naturfotokarriären?

Under alla dessa år har jag lyckats bibehålla den så viktiga glöden och entusiasmen. Jag har aldrig tröttnat på att fotografera, att göra naturbilder. Jag har aldrig haft en tanke på att ge upp och börja med något helt annat. Med tanke på hur dessa 27 år varit, är det ett under egentligen…

Naturfotomiljön har förändrats mycket under alla dessa tjugosju år. När jag började fick man inte vara annorlunda. Mina första experimentella bilder möttes med ett fullständigt ifrågasättande. Att vara en omogen trettonåring med ”omöjliga” bilder, var ingen bra kombination. En tonåring ska inte behöva tåla så mycket skitprat, som jag fick utstå…

Naturfotomiljön har förändrats mycket under alla dessa tjugosju år, men ändå inte. Kvar finns det traditionella tänkandet, de konventionella ramarna man bör hålla sig inom. Kvar finns kortsiktiga perspektiv när vi tittar på varandras bilder, kvar finns mobbningen av de som är annorlunda. Eller de som helt enkelt vill vara sig själva.

Det är lika bra att inse att jag aldrig kommer få plats i de fina salongerna. Jag är och förblir en doldis i naturfotomiljön!

Under hela min karriär har jag försvarat naturfotografin, jag har kämpat för att den ska bli accepterad i vidare kretsar. Trots detta har min tillhörighet till naturfotografkåren aldrig riktigt accepterats. Jag är en naturfotograf i andras ögon, men jag är inte en naturfotograf i naturfotomiljöns ögon… Komplicerat värre!

Mina bilder är tydligen för annorlunda. Mina bilder är inte riktiga naturbilder, sägs det… Under alla dessa år har jag aldrig förstått varför – jag gör ju mina egna bilder. Jag väljer att tolka naturen genom min kamera – varför ska jag göra som alla andra? Blir jag mer naturfotograf om jag gör andras bilder?

Jag föddes i Norge, men har nu bott i Sverige i 17 år. Båda dessa länder är fria demokratiska länder. Trots det finns censuren även här. Det finns saker man inte får prata om, inte får skriva om, inte får tycka – annars blir man inte accepterad i vissa kretsar. Men censuren är inte till för alla… Tyvärr finns det idag naturfotografer eller naturfotomiljöer som inte kan acceptera mig och mina bilder – mycket för att jag gör som jag själv vill och fotograferar som jag själv önskar.

För mig är etiken mycket viktig. Mina bilder kan riktigt nog vara mycket experimentella, rentav nonfigurativa och abstrakta. Men de är alltid ärliga! De är aldrig förändrade ur sitt fotografiska ursprung och motiven är aldrig falska.

Det har funnits naturfotografer som fotograferat uppstoppade djur och sedan presenterat bilderna som äkta. Det finns mängder av naturbilder på varg, björn, lodjur och järv – presenterade som bilder på vilda djur. I verkligheten är de fotograferade i djurpark…

Det finns naturfotografer som fotograferat halvtama och infångade djur för att sedan presentera dem som verkliga vildmarksupplevelser. Det finns även naturfotografer som fabulerar vilt omkring sig, bara för att få mer uppmärksamhet - att bli mer intressanta i andras ögon.

Det finns även naturfotografer som vet precis vilka knappar de ska trycka på marknadsföringsmässigt – för att ”lura” allmänheten till att tro att de är bättre eller mer omtalade än vad de egentligen är…

Jag är ärlig och rak, med mina bilder och mina motiv – med mina budskap och mina intentioner. Jag vill att andra ska känna ett förtroende till mina bilder – kalla det gärna för ett fotografiskt eller naturfotografiskt förtroende. Om en bild ska kunna kommunicera, måste bilden ha en plattform att stå på. En grund att förstå eller förhålla sig till. En identitet!

Idag arbetar jag dagligen med Photoshop – mina inskannade bilder behöver rengöras från damm och repor. Några äldre dior med färgstick behöver justeras. Jag skulle däremot aldrig få för mig att plocka bort eller lägga till detaljer i bilderna. Jag skulle aldrig frångå den fotografiska bildens ursprung. Det skulle äventyra bildens fotografiska förtroende. Även när jag fotograferar digitalt, arbetar jag på fotografiska premisser!

Att vara naturfotograf är inte lätt. Varken bildmässigt, motivmässigt eller miljömässigt. Det finns inga genvägar till bra bilder, enbart ihärdigt och envetet arbete. Det viktiga är att du är dig själv, att du utvecklar ditt bildskapande i din egen riktning – utan att lyssna på vad andra säger. Det är den enda riktiga vägen! Det viktigaste är ärligheten - till dig själv och till dina bilder!

Bilden: ”Dagslända och trollslända” – 210mm, bländare 5.6 och 1/30 sekund, stativ.