| |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
Den tänkande naturfotografen...
Av: Terje Hellesø
 En naturbild kan berätta så mycket… Men den goda naturbilden har så många andra värden än de vanliga klichéerna. Även om det kan vara svårt att tro många gånger. Har vi inte fått lära oss att en naturbild enbart är till för att visa ett vackert och bedårande ljus, en genomarbetad och med millimetermått mätt komposition, ett ovanligt och spännande perspektiv, en välgjord och noggrann teknik eller en originell och exotisk situation. Det räcker att besöka en aktiv fotoklubb eller naturfotoförening och där höra på bilddiskussionerna. Det är detta vi väljer att kommentera i bilderna – och enbart detta!!!
Vi skiljer oss också dåligt från mängden; för det är också på detta sättet våra bilder kommenteras av andra bildbetraktare – på en utställning eller hos en redaktör på en tidning eller ett bokförlag. Alla tänker så…
Inte att undra på att man tror en naturfotograf enbart tänker på det yttre i bilderna. Som om naturfotografen inte är något annat än en maskin som arbetar efter färdiga mallar. De mallarna som enbart ska fungera som verktyg för att öppna upp en bild, tror många är hela bilden.
 Naturfotomiljön kan slutligen börja tro på detta och vi får en marknad som väljer att bygga upp illusioner som inledningsvis bygger på det vi naturfotografer själva tror på. Ganska enkla och primitiva illusioner med ett fotfäste i en karikatyr av naturfotografen.
Marknaden sitter också inne med alla resurserna. Därför blir många av oss naturfotografer som vill leva av det marknaden bygger upp, beroende av att leva upp till dessa illusioner. Vi låter oss kuvas, ställer upp på karikatyren av oss själva och gör mängder av bilder som är tomma och innehållslösa. Bilder som har färdiga mallar som sina enda motiv.
De professionella styr tåget och amatörer med professionella ambitioner tar på sig ledartröjan bland amatörfotograferna. Någonstans försvinner de naturfotografer som verkligen har något att säga med sina bilder. De sanna idealisterna. Kanske för att de är överflödiga, eller för att de ställer för stora krav till bildbetraktarna.
 Kanske är jag en tänkande naturfotograf som ställer krav till mina kunder och bildbetraktare. En fotograf som fortfarande tror att han har något att säga. En äkta amatörfotograf eller en sann idealist, som förväntar sig något från kunderna. Jag lever riktigt nog på mina bilder, men jag vägrar att prostituera mig. Jag gör mina egna bilder och väljer att gå mina egna vägar. Jag tänker aldrig i trender eller i säljbara motiv. Detta har jag heller aldrig gjort, även om mina mål och min profil blivit tydligare med åren…
Jag ställer krav på mina kunder och förväntar mig att de ställer krav på mig. Krav som går ut på att jag gör mina egna bilder, kommunicerar med mina egna tankar. Det som fick kunderna att välja just mig som fotograf.
 Mina kunder måste lära sig att jag inte visar en solnedgång på bild som alla andra. Att jag väljer en annan förgrund. Att jag väljer att bygga upp bilden till en annan helhet, att jag väljer en annan komposition och ett annat perspektiv. Ofta har jag också symboliska tankar ”gömda” i bilden. Element som gör bilden till just min bild.
Jag vill våga mig på en liten jämförelse. På många sätt kan jag faktiskt se på naturfotografen som en gladiator eller varför inte en boxare! Som till exempel Mike Tyson. En person helt i händerna på spekulanter, agenter och penningstarka promotorer. Tänk om det skulle visa sig att han skriver poesi på sin fritid… Att han som många andra har ett stort behov av att få uttrycka sina tankar och känslor…
 En naturfotograf får bara inte tänka för mycket… Det passar liksom inte in i helhetsbilden. Naturfotografen tänker inte lika djupt och personligt som till exempel ”finfotograferna”. Man behöver inte leta längre än till närmaste fototidning. En utländsk ”storstjärna” bland modefotograferna eller en fransk fotograf med stor social patos, sväller ut över 15-20 sidor med en låååång och personlig intervju – där texten handlar om allt annat än fotoutrustning och bildkomposition. I samma nummer av tidningen presenteras en naturfotograf på 6-8 sidor. Texten är ofta mycket standardiserad, med frågor om favoritmotiv, hur länge han/hon har fotograferat och om han/hon har några tips att komma med till läsarna. Vidare får man ofta känslan att naturfotografen är vald på tillfälliga grunder – och oftast för att tillgodose läsarnas behov av naturfoto (som enligt upprepade läsarundersökningar står för 80 % av läsarkretsen). De utvalda naturfotografernas bilder ser ofta mycket snarlika ut och de verkar alla tänka på samma sätt. Bildurvalet illustrerar med all tydlighet att tidningens bildredaktör haft mycket att säga till om…
Hos mig som naturfotograf bor det så mycket mer än enbart kunskap om naturen, kunskap om komposition och perspektiv – och noggranna tekniska inställningar. I mig bor det också en filosof som ofta ser från andra infallsvinklar. Symboliken i bilderna är viktig och jag arbetar gärna fram en annan symbolik i bilderna än vad man skulle kunna förvänta sig.
 För de som har en tendens att se på mina bilder i mer tekniska termer, kan det verka som om jag enbart fotograferar vanliga motiv på ett nytt sätt. Men det handlar inte enbart om teknisk fantasi eller ett behov av att bryta mot normer och regler. För mig är det alltid symboliken som får bestämma tekniken!
Jag är även samhällskritisk i mina bilder, när jag är på det humöret – och jag har gjort flera bilder som är klart politiska i sin framtoning. Jag tar vidare ett stort ansvar för mina motiv, där jag aktivt försöker öka förståelsen för motiven i mina bilder. Tittar man dessutom efter tonvalörer och nyanser kan man även upptäcka att jag lika ofta visar sorg som glädje i bilderna.
 Jag är även djupt förankrad till historiska ”fingeravtryck” och försöker aktivt få fram ”lokala” stämningar i mina bilder. Att exempelvis försöka anknyta till kända sagor och sägner med platserna jag fotograferar på. Kittelsen, Asbjørnsen och Moe är givetvis alltid närvarande när jag fotograferar norska urskogar och vackra blånor. Just för att förstärka eller framhäva min norska identitet och bakgrund. Jag är en helt annan fotograf på Island eller Irland. På Island får givetvis den nordiska mytologin större framtoning, som i konceptet ”Nyfött land” där jätten Ymer spelar en central roll. På Irland hämtar jag inspiration från ”The Famine War” eller hos irländarnas säregna förhållanden till det under- och överjordiska. I isolerade områden av Connemara tror många fortfarande på the Bandog eller the Banshee.
Jag försöker hela tiden att fotografera på naturens villkor. Min utgångspunkt är alltid hur naturen ser ut, platsens karaktär och typiska särdrag. Med kulturella influenser, givetvis! Därefter väljer jag den teknik och komposition som bäst förstärker det jag vill visa. Jag letar inte efter fasta hållpunkter och följer heller inte de konventionella estetiska normerna. Därför gör jag aldrig samma bilder på Island och Irland, som jag gör i Sverige eller i Norge.
 Om jag fotograferar mina skogsharar på Hallands Väderö eller här i Hälsingland, så gör jag helt andra bilder än om jag fotograferar älg i Värmland eller i Norge. Skogsharen har ju ett helt annat uttryck och en helt annan personlighet än älgen. Målet med min fotografering är givetvis att kunna se längre än till den arten jag fotograferar. Jag måste kunna se individen, kunna förstå deras särdrag och personlighet – och sedan låta detta påverka stämningen i bilderna. Jag måste kunna se förbi den vanliga och typiska dokumentationen. För att kunna göra mer ärliga bilder… Jag vill försöka visa naturen och djuren i situationer som är mer naturliga, där jag som betraktare har varit öppen för mina intryck och motivens uttryck. Där jag uppfattas som en osynlig iakttagare, samtidigt som jag med subjektiv kraft hämtar fram karakteristiska särdrag. Som jag uppfattar som karakteristiska…
Mitt bildskapande kan vandra genom olika känslomässiga uttryck. Av och till är jag en impulsiv impressionist, men jag kan också vara explosivt expressionistisk. Jag gör lika ofta abstrakta bilder som jag gör konkreta bilder. Jag gör bilder som kan uppfattas som ”konstnärliga”, men också bilder av en mer dokumentär karaktär. Min stil ligger inte i bildtekniken eller i ett särskilt framgångssätt. Jag väljer mina utgångspunkter hos motiven och försöker låta motivets personlighet vara det avgörande. För mig är ”mallarna” enbart verktyg för att förbättra möjligheterna till bildkommunikation. Min bildstil ligger inte i tekniken…
Är naturfoto konst? Givetvis. Men det är också så mycket mer… Konsten är ett alldeles för begränsat forum för att förklara vad naturfoto är.
Detta läste jag i Nordvästra Skånes Tidningar/NST för ett antal år sedan: "Naturfotografi har traditionellt inneburit att fotografer söker upp djur i deras naturliga omgivningar och porträtterat dem med ambitionen att göra dem exotiska, spännande. Men den västerländska människans möte med djur är idag av ett helt annat slag. Om detta handlar utställningen New Natural History, som i fredags öppnade på Hasselblad Center i Göteborg.
Val Williams är chef på Hasselblad, Sveriges kanske främsta scen för kontemporär fotokonst. New Natural History är hennes projekt, utfört tillsammans med engelsmannen Greg Hobson. - Om man är en seriös curator finns det saker man inte ser på inom fotografin. Ett exempel är naturfoto, som är rätt amatörmässig, väldigt högblank, bilder som hamnar i tidningar som National Geographic. Jag var intresserad av områden som folk i normala fall inte ser. National Museum of Photography gick med på att göra utställningen, med Greg som medcurator. Jag började leta efter konstnärer som gjort intressanta arbeten om förhållandet mellan oss och djur.
Texten visar med stor tydlighet vad ”finkulturen” och konstmiljön tycker om naturfoto – tankegångar vi har sett och läst många gånger. Vi är ”primitiva” människor utan annan förståelse än skönhet och vackra solnedgångar. Men det är också en text som klart visar vilka begränsningar konsten innehåller som forum, vilken form för bildkommunikation du kan förvänta dig – och som förväntas av dig…
Det bästa vi kan göra är att sluta engagera oss och istället koncentrera oss på att göra våra egna bilder. Tänk så mycket bättre vi naturfotografer kan få det om vi slutar med våra kollektiva tankegångar. Och istället börjar handla som individualister…
|
|
|
|
|
|
