Hellesø Photography

Det fascinerande nattljuset

Av: Terje Hellesø

Jag har tillbringat otaliga nätter ute i den nordiska naturen, för att njuta av spänningen och fascinationen, det säregna nattljuset och för att försöka samla alla dessa intryck i fotografiska bilder. Det har inte varit lätt, ganska tidigt stod det klart för mig att nattfotografering kräver helt andra exponeringsrutiner än vad jag vant mig vid under dagtid.

Det blå ljuset
Vi är lyckligt lottade här uppe i Norden. Den långa skymningen och gryningen smälter väl samman med natten och ger ett ljus vi är helt ensamma om - det nordiska blå nattljuset. Det blå ljuset har givit upphov till ett annat begrepp - "blå timmen". Det har fått stå som en gemensam benämning på skymningstimmen och gryningstimmen när landskapet verkar bada i ett intensivt och nästan varmt blått ljus.

Stig upp innan solen, eller stanna kvar ute efter den gått ner. Uppsök ett ställe som du känner väl, en plats du annars upplever i dagsljus. Se vilka förändringar som skett i landskapet. Det är ett helt annat ljus som framhäver föremål som du normalt inte lägger märke till.

Låt gärna det avtonade gråfiltret få sitta på objektivet så får du allt återgivet i en enhetlig exponering, från de djupaste blå skuggorna under knotiga rötter och mossbeklädda stenblock, till de skarpaste rödtoner uppe bland molnen på himlen. Slutartiderna blir ganska långa så sätt kameran på ett stadigt stativ.

Famla i mörker
Fotograferar du under den ljusa och klara sommarnatten märker du att den aldrig blir så mörk att färgkänslan försvinner. Hela natten tycks vara en enda lång "blå timme", för blått tycks alltjämt dominera. Men det finns även andra färger; som grönt, gult och rött.

Om du använder 50 ISO-film och ställer bländaren på 22, är det sällan att en klar sommarnatt kräver slutartider längre än två timmar - inte ens längst ner i söder i Skåne. Trots det kan det vara så mörkt att det blir problem att ställa in skärpan; ett ständigt återkommande problem vid nattfotografering. Om du dessutom använder skärpedjupsknappen för att kontrollera skärpedjupet blir problemet än större... Men det finns lösningar på problemet. Det säkraste sättet är att göra klart både komposition och skärpeinställning redan i skymningen innan mörkret sänker sig. Detta möjliggör dock enbart en bild under natten. Men du kan också ta en ficklampa till hjälp och lysa upp det föremål där du vill lägga skärpan - om motiven är tillräckligt nära givetvis! Ibland kan det också räcka att ställa in skärpan på oändligt (om motiven är längre bort), men annars får du göra en grov avståndsberäkning och gardera dig med ett större skärpedjup.

Film en subjektiv fråga
Att förmedla nattljusets rätta färgkänsla handlar mycket om val av rätt film. Det är mycket mer utslagsgivande vid fotografering på natten än på dagen. Men val av film är en subjektiv fråga som handlar om tycke och smak. Mina egna erfarenheter är begränsade till att gälla diafilm och i första hand följande fem filmer: Kodachrome 25 och 64, Ektachrome Elite 50, Fujichrome Velvia och under senare tid Ektachrome 100 VS.

Före 1990 använde jag nästan uteslutande Kodachrome, och då i första hand 25 som gav något varmare blåton i bilderna. Efter 1990 har jag använt båda Kodachrome-filmerna mer sporadiskt då de har fått ett kraftigt inslag av grönt. Elite 50 har mycket gemensamt med Kodachrome 25 innan 1990, med en varm blå ton. Men den känns dock en smula varmare. En klar nackdel är däremot att kontrasten är för mjuk. Och i det redan mjuka nattljuset är det viktigt med en film med lite högre kontrast. Därför gick jag sedan över till Fujichrome Velvia som är mycket kontrastrik och ger nattbilder med en intensivt varm blå ton. Däremot innehåller filmen mycket rött, något som ger ett magentastick i nattljuset. Detta var en bidragande orsak till att jag slutligen bytte till Ektachrome 100 VS, magentasticket är stort sätt borta - filmen innehåller mindre rött. Blått är den desto mer förtjust i, så nattbilderna blir kraftigt blå.

Oavsett vilken film du väljer så bör du standardisera ditt filmval. Att fotografera på än den ena, än den andra filmen bryter enhetskänslan i ditt material, speciellt vid nattfotografering.

Nattens svaga nyanser kräver film med hög upplösning. Välj därför lågkänsliga filmer på 100 ISO eller lägre. Dessa har de bästa förutsättningarna för att återge till och med de svagaste nyanser i motivet. De lågkänsliga filmerna ger också klara färger och toner med fin briljans. Det blir dock svårt att använda korta slutartider, men det har knappast någon betydelse eftersom kameran ändå står på ett stativ.

Reciprocitetseffekten

Ett problem med långtidsexponeringar är att man måste använda andra exponeringsrutiner än man är van vid. Om du följer kamerans ljusmätare "rakt av" kommer du bli överraskad när filmen returneras från labbet: kolsvart - trots att kameran stod öppen i flera minuter. Men det är inte fel på din kamera. Problemet kallas reciprocitetseffekten, och beror på att filmen avtar i känslighet då den utsätts för extremt kraftig eller extremt svag exponering.

För att motverka denna effekt måste du öka exponeringen i förhållande till vad kamerans ljusmätare rekommenderar. Hur mycket du måste öka beror på hur mycket ljus som träffar filmen. Ju mindre ljus, desto större förlängningsfaktor.

Studera mina förlängningstabellar för Fujichrome Velvia och Ektachrome 100 VS. Om vi tittar i tabellen för Velvia så ska vi ta ett exempel. Vi mäter ljuset och får en slutartid på 30 sek och bländare 2,8. Denna inställning har en förlängningsfaktor på +3 (tre steg mer exponering) vilket ger en slutartid på 4 minuter. Titta längst upp i kolumnen där står +3/x8. Här kan du välja det framräkningssättet du själv tycker är lättast att arbeta med. För säkerhets skuld så finns tiden redan framräknad inom parentes. Där står 30 sek (4 min).

Förlängsningsfaktorerna i tabellen är framräknade för att uppnå en medelgrå ton på motiven. Detta för att hitta ett jämförbart utgångsläge med mätning i dagsljus. Detta medför att nattbilderna blir ljusare än vad man upplever i natten. Hur ljusa nattbilder bör vara är givetvis en fråga om tycke och smak. Jag vill gärna att mina nattbilder ska vara något mörka, så därför brukar jag avkorta slutartiden något. Ofta underexponerar jag ett steg. Prova dig fram tills du får den natt-ton du själv eftersträvar i dina bilder.

Svårt mäta nattljus
Hur mäter man så extremt svagt ljus att slutartiden hamnar på exempelvis 6 eller rentav 20 minuter? Kamerans egen ljusmätare sträcker sig sällan längre än till 8-10 sek, sedan ger den inte något utslag.

Använd då manuell inställning så att du kan avvika från din grundinställning. För att få utslag på ljusmätaren, kan du se efter vilka slutartider du får om du väljer en större bländaröppning och/eller ett högre ISO-tal.

Följande exempel visar vad jag menar: Låt oss säga att den första inställningen är bländare 22 och 50 ISO, men att kameran inte ger något utslag på slutartiden. Vi ändrar till bländare 2.8, men kameran ger fortfarande inget utslag. Ett nytt försök med bländare 2.8 och 400 ISO ger heller inget utslag. Slutligen provar vi med bländare 2.8 och 1600 ISO vilket ger en slutartid på 1 sek. Nu får du återgå i räkneexemplet och dubbla slutartiden för varje halvering av ISO-värdena tillbaks ner till 50, vilket innebär att bländare 2.8 och 50 ISO ger en slutartid på 32 sekunder. Därefter får vi dubbla slutartiden ytterligare för varje hela bländarsteg tillbaks till den ursprungliga inställningen. Bländare 22 och 50 ISO ger då en slutartid på 2048 sekunder (ca 34 minuter). Nu återstår att förlänga slutartiden för att motverka reciprocitetsavvikelsen. Enligt tabellen för Velvia ger en slutartid på 30 minuter och bländare 22 en förlängningsfaktor på +3. Till slut innebär det en slutartid på lite drygt 4 timmar. Nu är det bara att ställa in bländare 22 och slutartiden på B (bulb), trycka av och låsa trådutlösaren i 4 timmar.

Måne, stjärnor och norrsken

Natten har sina ljusa och rörliga föremål, vilket kan ställa till problem när du arbetar på extremt långa slutartider. Med en slutartid på 4 timmar kan stjärnhimlen bli en effektfull virvel av ljusstreck. Men hur är det med månen och norrskenet?

Beträffande månen finns det bara en metod och det är att dubbelexponera. Månen är alltid belyst med samma solljus och därför kan man utgå från ett fast exponeringsvärde. Enligt min egen erfarenhet är 1/30 sekund och bländare 5.6 ett idealvärde för månen med 50 ISO-film. 1/60 sekund om du har 100 ISO. Då får du fram detaljerna i månen och den ger fortfarande ett ljust och skinande intryck. För att dubbelexponeringen ska bli lyckad får inte himlen runt månen vara för ljus, för då kommer himlens färg att lägga sig som ett skimmer i den slutliga nattbilden. En nästan svart himmel runt månen är bäst för då sätter den inga spår i dubbelexponeringen. Sedan är det bara att exponera dit landskapet enligt vanliga nattfoto-normer.

Norrskenet kräver ett helt annat tillvägagångssätt. Det är inte lika ljusstarkt som månen och därför fungerar sällan några sådana dubbelexponeringstekniker. Jag brukar använda korta brännvidder som 16, 20 eller 28mm. Och relativt stora bländaröppningar som 2.8, 4 eller 5.6. Sedan låter jag slutaren stå öppen så länge norrskenet är kvar på ungefär samma plats på himlen. Idealtiden har visat sig vara 2 minuter. Då ger norrskenet fortfarande ett relativt skarpt intryck och även stjärnorna blir skarpa. Maxtider för att uppnå skarpa stjärnor är 3 minuter med 16mm, 2 minuter med 20mm och 1 minut med 28mm. Om du sedan fotograferar stjärnor och norrsken under månljusa nätter kan du även få fram detaljer i landskapet.

Några slutråd
Innan du ger dig ut i nattmörkret bör du undersöka några saker: Är din kamera batteriberoende även på B-inställning? Kanske har din kamera T (time-funktion), en inställning som enbart öppnar slutaren (du behöver då ingen trådutlösare för att spärra slutaren) och som inte belastar kamerans batterier. Har du en batteriberoende kamera kan det gå åt rätt mycket ström när slutartiderna kryper upp mot flera timmar...

Hur låga EV (exponeringsvärden) klarar din ljusmätare av? Titta i kamerans bruksanvisning. Kanske kan det vara nödvändigt att investera i en separat ljusmätare. En ljusmätare som ska kunna ge dig stort utbyte vid nattfotografering måste kunna ge korrekta mätvärden ner till EV -3 (bländare 2.8, 1 sekund och 6400 ISO).

Ta alltid med extra batterier, ficklampa och myggmedel (på sommaren).

Nattfotografering innebär mycket väntan. Passa då på och sök upp andra motiv, eller bara njut av livet under natten: en storlom ropar från skogssjön, en kattuggla hukrar i skogen, en fladdermus fladdrar tyst mellan träden. Fascineras av natten, det blå ljuset och stjärnornas tindrande ögon. Natten ruvar på många hemligheter för den som vill se och lyssna. Natten är verkligen inte enbart mörk...